... kan allt förändras. Saker man tagit för givna blir plötslig viktigare än något annat. I lördags var det min tur. Nike blev påkörd av en bil på landsvägen. Hennes kärlek för att springa fick ett högt pris, och jag fick uppleva de värsta timmarna i mitt liv  .

Jag hörde bilen som bromsade och den efterföljande smällen. Sedan hörde jag Nikes förtvivlade skrik. Jag var helt säker på att hon var död, ingen kan överleva den film som rullade i mitt huvud.

När jag kom fram till platsen fick jag veta av föraren att Nike sprungit iväg i riktning mot mig, så tillsammans började vi leta. Det tog bara någon minut så såg föraren henne sitta en bit bort. Jag gick fram till henne, kände igenom kroppen och försökte se om det fanns några synliga skador. Men jag kunde inte se något, och hon gick relativt bra själv, så försiktigt gick vi tillbaka till min bil som stod en liten bit bort. Sedan var det bara att åka raka vägen till Bagarmossen.

Väl där fick vi komma in snabbt, och en veterinär kände igenom Nike, som nu gick mer stapplande. Veterinären kunde inte heller se några skador, förrutom att hon blödde från höger näsborre. Det kunde tyda på en lungblödning menade veterinären. De tog Nike till en syrgasbur för att underlätta hennes andning, och jag fick åka hem. De ville att hon skulle få smärtstillande och lite lugn och ro innan de började röntga igenom henne.

Senare på kvällen ringde veterinären och bekräftade att Nike fått en liten lungblödning i höger lunga och dessutom ett luftläckage på den andra lungan. De kunde inte se några frakturer. Nike skulle få stanna i syrgasburen, men hon andades lugnt och utan större ansträngning.

På söndagen ringde den tjänstgörande veterinären och upprepade vad som sagts under lördagen. Nike andades bra och syresatte sig utan problem, men hon fick fortfarande vara i syrgasburen. Däremot var hon lite orolig då Nike haltade på höger bakben. Men de kunde inte se någon fraktur på benet.

På måndagen upptäckte man en fin fraktur på höger sida av bäckenet som förklarde hennes haltande. Trots detta fick jag hämta hem henne. Hon klarade sig bra utan syrgas, och man kunde inte operera frakturen eftersom man inte vågade söva henne pga luftläckaget i lungan. Vi fick en återbesökstid till onsdagen, då man bokade in en operationstid.

På onsdagen träffade jag den veterinär som varit i tjänst under söndagen. Man tog nya röntgenbilder, men lungläckaget fanns kvar, och då blev det ingen operation. Veterinären tyckte dessutom att det inte vore nödvändigt med en operation eftersom Nike stödde sig bra på benet, och dessa frakturer brukar läka sig själva bra. Hon sa att operationen är ett stort ingrepp, och det finns inga garantier för att det lyckas till 100%.

Just nu ligger hon i sin bur och kopplar av. Vi har en återbesökstid på onsdag förmiddag för att ytterligare kontrollera lungläckaget, och då hoppas jag att vi kan få en rehabiliteringsplan  . Ingen operation är planerad då och jag hoppas att vi slipper det helt.

Jag är glad att vi jobbade mycket med muskeluppbyggnad innan det här hände. Veterinären tyckte att Nike var otroligt välmusklad i bak, och att det är en stor fördel för rehabiliteringen. Jag tror också att det hjälpte till att minska skadorna vid själva krocken.

Vi hade en enorm tur i oturen, och nu ser vi bara framåt. Det är skönt att jag har jullov från nästa vecka, så att jag kan vara hemme med patienten. Under veckan har hon fått vara hos mamma under dagarna. Snälla mamma som ställer upp när det verkligen behövs!

Uppdateringar om läget kommer regelbundet.

Ha det gott!

För en gångs skull har helgen varit helt min egen, inga kurser eller inbokade träningar. Kurser är alltid roliga och utvecklande, men det är skönt att få använda tiden helt själv.

Lördagen bestod av jaktträning för Nike. Det var länge sedan, så jag la ut två sök med sju dummies på varje. Jag försökte göra det lite klurigt genom att korsa naturliga gränser, bla en stig och en bäck. Dessutom gömde jag några av de mindre dummisarna under rötter och nedfallna träd. Nike kan vara lite slarvig i sitt sökande, hon springer mycket, men använder inte näsa på bästa sätt. Men båda dessa sök utförde hon med bravur! Visst sprang hon en del, och hon kommer gärna tillbaka till ställen där hon hittat tidigare dummies, men hon sökte sig snabbt bort till nya marker och sökte av dem. Hon hittade alla dummies utan problem, även de jag gömt. Dessutom fungerade avlämningarna näst intill perfekt, något vi jobbat mycket med. Härligt! Också mycket kul att få se Nikes glädje i jobbet. Hon är född till detta!

Sedan bar det av hem till mor och far, där min kusin Anders från Dalarna och hans flickvän befann sig. Inez är gravid i sjunde månaden, så i februari kommer kusinbarn nummer ett. Vi åt middag och umgicks ett par timmar, sedan skulle paret vidare till bekanta i Hammarby.

Jag åkte hem och stoppade ner en tovig och smutsig Hertha i badet. Det var inte kul, tyckte hon! Det tog sin lilla tid att få henne ren och torr, och många tovor fick redas ut.

Före...

Sedan togs rakapparaten fram, och mycket päls rakades av. Hertha är väldigt snäll på trimbordet, så hon får stå fritt. Det gillar hon bäst, om man spänner upp henne i galgen blir hon olycklig och flåsar mycket.

Tillslut tittade en ren och fräsch hund fram!

... och efter!

Huvudet blir snipigt. Nike tar gärna tag i nosen under deras lek, så pälsen där är lite tunn.

Idag är det Dinas tur...  

Nike har fått ta ett blodspår idag. Jag la ut spåret i morse (läs förmiddag  ) när vi hade varit ute på morgonpromenaden. Sedan åkte vi ut och tog spåret under eftermiddagen, innan mörkret föll. Nike är även här snabb och slarvig, håller sig inte gärna i spårkärnan, utan slår en del. Ett kort koppel behövs för att hålla henne tillbaka. Idag hade jag satt ut klädnypor för att vara säker på att hon följer spåret. Jag är så dålig på att minnas vart jag själv gått, och då blir jag så osäker. Så klädnyporna finns för min skull, inte för att jag ska styra hunden. Hur som helst kom vi utan större problem fram till slutet, en rådjursklöv! Nike tycker inte att den är superspännande, så hon får gärna leka en del med den, tugga på den och äga den. Hon fick bära den hela vägen fram till bilen efteråt.

Duktig hund!     

En härlig helg går mot sitt slut. Men snart är det jullov !  

På återseende!

Nikes tass

Dinas päls

Herthas svans

Hertha leker

I väntan på söket...

Efter flertalet blodprover och urinprover har man kommit fram till att det inte finns några fysiska fel på Dina. Istället tror veterinären att problemen består av en felinställning i kroppen, dvs den tror att den behöver mer vatten än den faktiskt gör. Under ett dygn mätte jag Dinas vattenintag, lite svårt när man har flera hundar, och hon ligger på ca 7-8 dl. Ett normalintag för en hund i hennes storlek är runt 4 dl, så hon dricker nästan dubbelt så mycket. Det jag ska göra nu är att successivt dra ner på vattentillgången för Dina, även det svårt när man har flera hundar, så att hon tillslut är nere på normalnivå. Jag hoppas verkligen att det fungerar. Skönt dock att veta att det inte är några kroppsliga fel på henne. Jag var lite orolig när man började prata om binjurarna. Men Dina är en terrier ut i tasspetsarna, och hon kommer att leva länge på ren djävulskap   !

Igår tränade jag tillsammans med Camilla. Nike var på G som vanligt. Jag måste hitta en balans mellan för på och ointresse. Blir hon för på lyssnar hon inte riktigt, utan bara vill, vill, vill! Blir hon ointresserad tappar hon koncentrationen och funderar på annat. Lite mognad tror jag att det handlar om också. Men inkallningen fungerar numera, jag använder ordet "kom" istället och det har varit utan problem.

Idag ska vi köra lite jaktträning, sök och linjetag. Det var ett tag sedan och hon behöver få jobba lite. Tanken är ju att vi ska starta igen till våren, så jag får inte ligga på latsidan. Det gäller att ta vara på barmarken, innan snön börjar falla. Lite fågel ska vi använda oss av, men det var ju inga problem för henne att apportera fågel, eller hare för den delen.

Ha det gott!

Vi har genom bloggande kunnat följa NM-tävlingarna i lydnad i Norge, och glädjande nyheter talar om att Sverige tog hem lagvinsten! Stort grattis till alla tävlande!! Lotta Linusson som var med på SM-satsningskursen förra helgen är landslagsansvarig, så hon och Anne har varit med laget i Norge under helgen. Tummen upp för dem alla!

Vår egen träning går framåt. Ibland undrar man varför saker och ting händer. Helt plötsligt, tycks det i alla fall för mig, har Nike börjat ligga kvar på inkallningskommandot på inkallningen. Detta har aldrig någonsin inträffat förr, varför händer det nu? Jag kan bara tänka mig att eftersom vi jobbat mycket med platsliggningen, kan hon bli lite osäker på momentet. Jag använder dock olika kommandon. Det kan också vara så att hon förväntar sig ett kommando från tävlingsledaren, och sedan mitt kommando, men helt säker kan jag inte vara. En tredje tanke kan vara att "hit" och "ligg" låter väldigt lika och att hon blir komfunderad över vad jag ropar. Jag har därför bytt inkallningskommando till "Nike, kom" istället för "Nike, hit", och ikväll kom hon direkt. Längre tid behövs för att kunna utröna vad som egentligen skapat beteendet.

Platsliggningen fungerar bättre och bättre. Tack vare en gran som satts upp på baksidan av vårt hus, finns nu ett superbra ställe för mig att gömma mig bakom, och ändå kunna se Nike. Idag fick hon ligga två minuter, och förrutom ett lyft på huvudet låg hon lugnt och stilla. Vi fick bra störning av en man som genade över gräsmattan bakom Nike.

I morgon ska jag försöka hinna lägga ett spår. Kanske kan jag lägga ut det innan jobbet, så att det bara är att ta spåret så fort jag kommer hem. Om jag orkar ut i skogen i morgon bitti...

På återseende!

Efter gårdagens tre tester fick jag idag resultatet; inget verkar vara fel på binjurarna, blodproven var normala. Det är skönt, men samtidigt jobbigt, eftersom det betyder att det måste vara något annat. Så på onsdag ska vi göra nya tester. Nya tesen är att Dina skropp inte kan koncentrera urinen. Därför ska hon få vara intagen under en hel dag på djurkliniken för att man ska kunna ta urinprov vartannan timme. Jag återkommer om dessa resultat.

Vacker Dina vid ån i Dalarna.

Ha det gott!

Hela helgen har handlat om hundträning, det bästa som finns! Dessutom tillsammans med trevliga hundmänniskor och goda vänner. Hur härligt som helst!

Vi reste redan på fredag eftermiddag för att kunna ta vara på all tid. Fredagskvällen handlade om att ta stugorna i besittning och genomgång av lördagens träning.

På lördagen delades vi in i två grupper om sju i varje. Varje ekipage fick 15-20 minuter egen träning förmiddag och eftermiddag med den störning som passade. I bakgrunden ljöd musik från ljudanläggningen, allt för att få så mycket störning som möjligt. Jag ville ha ingångar på planen med folk som stod och pratade och gick förbi oss. Min noja är att Nike inte är med mig in på tävlingsplanen och då tappar jag direkt. Nu fick jag se att så mycket har hänt! Träningen har gett tydliga resultat. Nike bryr sig allt mindre om folk som domare och tävlingsledare, så nu kan jag släppa den nojan lite. Vi provade också att kasta apportbocken mot människor, så att hon fick hämta den vid deras fötter; inga problem. Skönt att se!

På söndagen fick vi prova på att byta ringar mellan momenten. I första ringen gick vi fritt följ och gjorde hoppet. I andra ringen fanns rutan, samt två egenvalda moment. Jag valde metallapportenoch fjärren på förmiddagen, och sättande under gång och vittring på eftermiddagen. Mellan ringarna fick vi vänta i "tält" (fotbollsmål). Vi fick också göra gruppmomenten, med sittande i grupp i ring ett och platsliggningen i ring två. Det jag upptäckte var att Nike gillar att vara inomhus! Hon var jättefokuserad och laddad, jag fick dämpa henne till pass två. Alla moment fungerade riktigt bra, även om vi gjorde småmissar. Det viktiga var att se att både Nike och jag kunde fokusera och stänga allt annat än oss ute. Vi var verkligen i vår bubbla.

Hela helgens träning visade att vi verkligen är på rätt väg! Träningen ger resultat. Jag ser också, något jag visste sedan tidigare men som är härlig att känna, att min hund är fantastisk. Hon ger allt och sviker aldrig. Underbart! Tack, tack, tack Hanne!

Tyvärr har jag tråkiga nyheter om Dina. Dina har under hösten haft jobbigt med kissandet, speciellt under nätterna. Nästan varje natt har hon väckt mig och behövt gå ut för att kissa. Hon har också druckit mycket, och haft en enorm aptit. Dessutom har hennes öron, päls och hud varit ofräscha. Så förra veckan besökte vi veterinären. Med oss hade vi ett urinprov. Det visade sig att hon hade mycket protein i urinen, vilket kan tyda på problem med njurarna eller binjurarna. Så vi fick ta blodprover och invänta resultat. Proverna visade förhöjda värden på binjurarna, så på torsdag ska vi ta ytterligare prover för att se om det är den sjukdom vi tror. Proverna ska tas tre gånger på en och samma dag, kl 8:00, kl 12:00 och kl 16:00. Vi håller tummarna.

På återseende

Några bilder på mina vackra hundar.

Söt Dina, med lite skägg

Hertha i Dalarna. Hon ställer alltid upp sig, blir alltid fin på bild.

Vackra Nike!

Ha det gott!