... kan allt förändras. Saker man tagit för givna blir plötslig viktigare än något annat. I lördags var det min tur. Nike blev påkörd av en bil på landsvägen. Hennes kärlek för att springa fick ett högt pris, och jag fick uppleva de värsta timmarna i mitt liv  .

Jag hörde bilen som bromsade och den efterföljande smällen. Sedan hörde jag Nikes förtvivlade skrik. Jag var helt säker på att hon var död, ingen kan överleva den film som rullade i mitt huvud.

När jag kom fram till platsen fick jag veta av föraren att Nike sprungit iväg i riktning mot mig, så tillsammans började vi leta. Det tog bara någon minut så såg föraren henne sitta en bit bort. Jag gick fram till henne, kände igenom kroppen och försökte se om det fanns några synliga skador. Men jag kunde inte se något, och hon gick relativt bra själv, så försiktigt gick vi tillbaka till min bil som stod en liten bit bort. Sedan var det bara att åka raka vägen till Bagarmossen.

Väl där fick vi komma in snabbt, och en veterinär kände igenom Nike, som nu gick mer stapplande. Veterinären kunde inte heller se några skador, förrutom att hon blödde från höger näsborre. Det kunde tyda på en lungblödning menade veterinären. De tog Nike till en syrgasbur för att underlätta hennes andning, och jag fick åka hem. De ville att hon skulle få smärtstillande och lite lugn och ro innan de började röntga igenom henne.

Senare på kvällen ringde veterinären och bekräftade att Nike fått en liten lungblödning i höger lunga och dessutom ett luftläckage på den andra lungan. De kunde inte se några frakturer. Nike skulle få stanna i syrgasburen, men hon andades lugnt och utan större ansträngning.

På söndagen ringde den tjänstgörande veterinären och upprepade vad som sagts under lördagen. Nike andades bra och syresatte sig utan problem, men hon fick fortfarande vara i syrgasburen. Däremot var hon lite orolig då Nike haltade på höger bakben. Men de kunde inte se någon fraktur på benet.

På måndagen upptäckte man en fin fraktur på höger sida av bäckenet som förklarde hennes haltande. Trots detta fick jag hämta hem henne. Hon klarade sig bra utan syrgas, och man kunde inte operera frakturen eftersom man inte vågade söva henne pga luftläckaget i lungan. Vi fick en återbesökstid till onsdagen, då man bokade in en operationstid.

På onsdagen träffade jag den veterinär som varit i tjänst under söndagen. Man tog nya röntgenbilder, men lungläckaget fanns kvar, och då blev det ingen operation. Veterinären tyckte dessutom att det inte vore nödvändigt med en operation eftersom Nike stödde sig bra på benet, och dessa frakturer brukar läka sig själva bra. Hon sa att operationen är ett stort ingrepp, och det finns inga garantier för att det lyckas till 100%.

Just nu ligger hon i sin bur och kopplar av. Vi har en återbesökstid på onsdag förmiddag för att ytterligare kontrollera lungläckaget, och då hoppas jag att vi kan få en rehabiliteringsplan  . Ingen operation är planerad då och jag hoppas att vi slipper det helt.

Jag är glad att vi jobbade mycket med muskeluppbyggnad innan det här hände. Veterinären tyckte att Nike var otroligt välmusklad i bak, och att det är en stor fördel för rehabiliteringen. Jag tror också att det hjälpte till att minska skadorna vid själva krocken.

Vi hade en enorm tur i oturen, och nu ser vi bara framåt. Det är skönt att jag har jullov från nästa vecka, så att jag kan vara hemme med patienten. Under veckan har hon fått vara hos mamma under dagarna. Snälla mamma som ställer upp när det verkligen behövs!

Uppdateringar om läget kommer regelbundet.

Ha det gott!

 

susanne

18 december 2009 21:07

Hej !
Vi träffades som hastigast i sommras när jag hämtade Nikes halvsyster Tammie.Jag brukar läsa din blogg.Jag känner med dig i detta hemska som hänt med Nike.Hoppas att skadorna läker på ett bra sätt.Vi håller tummarna.
Hälsningar Susanne och Tammie.

 

Jenny

18 december 2009 21:32

Tack, vad gulligt av dig! Hon blir bättre och bättre för varje dag, så jag hoppas och tror att hon kommer bli helt återställd.

 

Annalena

19 december 2009 10:52

Hej,
Här är en annan halvsyrra som tänker på Nike. Storasyster Scilla har fått nys om vad som hänt, vi håller tassar o tummar att hon blir helt återställd.

http://lakhult.snabber.se

 

Jenny

20 december 2009 14:02

Tack Anna-Lena, det värmer att veta att ni tänker på oss. Jag måste passa på att gratulera till championatet, ni är så duktiga! Jag hoppas det blev en dubbel i helgen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den nya bloggen är nu uppstartad, även om jag då och då går in och redigerar utseende och dyl.    Inom en snar framtid kommer jag alltså att stänga ner den här bloggen.  Den nya adressen är: www.aylanike.wordpress.com Titta gärna in redan n...

Efter en vecka i Dalarnas avkopplande värld åkte vi hemåt igen i lördags. På söndagen var vi inbjudna till en träningstävling, och lilla gula skulle få ta sig igenom en hel tvåa. Lite nervöst var det eftersom vi inte tränat något alls under våra daga...

De senaste veckorna har varit fullspäckade, både under veckodagarna och helgerna, därav det klena bloggandet. Jag funderar också på att byta blogg, eventuellt till wordpress, men jag återkommer om det.   Här kommer i alla fall en kort sammanfattn...

Aylas apporteringsträning ger verkligen snabba resultat! På bara ett fåtal gånger har hon gått från att släppa dummyn halvvägs in till att snabbt komma ända fram till mig, slänga in rumpan vid min sida och sitta som ett ljus med dummyn i ett stadigt ...

Äntligen är de sista inlämningsuppgifterna rättade och betygen satta! Sista veckan har varit helt galen, och varje kväll har ägnats åt ett par timmars läsande och rättande! Nu blir det lugnare de sista veckorna fram till det hägrande sommarlovet!  ...