Bloggen har verkligen blivit eftersatt under våra veckor i Dalarna! Men nu ska jag försöka mig till att skriva ett par rader.

Ayla växer och utvecklas. Varje dag visar hon nya sidor av sig själv, och jag häpnar över den fantastiska personlighet hon innehar. Orädd, klok, förståndig men med djävla anamma och egna idéer möter hon världen, och jag tror att det här kommer att kunna bli riktigt bra! Hon ser Nike som sin stora idol i världen, och Nike accepterar detta med en storasysters tålamod. 

Vi har så smått börja "träna"; klossen, sitta vid sidan med ögonkontakt, ligg är små lekar vi jobbar med varje dag. Godis fungerar utmärkt på den här damen! Vardagslydnaden finns alltid med förstås, och än så länge tar hon mina direktiv lätt och ledigt. 

Lite apportering har vi också testat, både på land och i vatten, och hämta en dummy är inga problem! Hon kommer in med dem direkt, även om hon inte gärna vill släppa dem. Jag låter henne behålla dem fast hon kommer till mig, vi bara kampar lite och så får hon vinna den. 

Idag har hon simmat ordentligt för första gången. Första simtagen fick hon ta då hon bara helt sonika följde efter Nike som kastat sig i vattnet efter en boll! Helt plötsligt upptäckte hon att det inte fanns något under tassarna och att det bara var att simma. Inga problem! Först tänkte hon fortsätta simma efter Nike, men sedan ångrade hon sig och vände in mot stranden. Ett par gånger till simmade hon, efter bollar och vattenleksaker, innan vi bestämde att det var nog för idag. Jag ska fortsätta låta henne simma i sjön ett par gånger i veckan, så att hon känner sig trygg i vatten innan vi börjar simma i poolen i höst.

Nike var lite skeptisk till sin nya lillasyster i början, men i Dalarna hade de utrymme och möjlighet att lära känna varandra genom lek och bus, och nu tycker hon om den lilla trots allt. Ayla har nog skakat om Nikes värld en aning, och hon måste inse att hon inte är den enda stjärnan i världen. Vilket inte är helt dumt för mig, hon kämpar bra för uppmärksamheten nu, och det kan användas i träning!

Om en vecka ska vi starta en öppenklass B-prov i Falun. Mitt mål på det provet är att se hur vi ligger till gentemot kraven för ett förstapris, att få lite erfarenhet om hur en öppenklass kan se ut och vad vi behöver jobba på till nästa start. Om vi får ett pris kommer jag att vara mycket nöjd. Johanna kommer att finnas med som stöd, och dagen därpå ska hon starta finaste Hank i nkl på samma prov. Nervigt, men spännande!

Veckan därpå väntar Norgeresan! Igår fick jag klartecken från min klubb att de sponsrar resan med milersättning till en viss summa. Tacksam tar jag emot detta, varje krona är välkommen! Träningsmässigt har vi jobbat mycket med stå-sitt-ligg och app dir. Jag har backat lite i dirigeringen, och just nu känns det riktigt bra. Även Z:at känns stabilt, men vad som hände på en tävling är svårt att säga eftersom vi missat på dumrutan de senaste tre tävlingarna. Nästa fredag har vi en dejt med bästaste Anne, och då får vi säkert lite sanningar och besked.

Sommarlovet är snart slut, och det känns lite vemodigt. Samtidigt väntar en riktigt spännande höst, med flera intressanta kurser och träningsgrupper och mål att sikta mot. Riktigt kul!

Avslutar med en bild tagen en sen kväll i Dalarna. Dimman låg tät över skogen, och stämningen var underbar. Ska spara den stunden i mitt minne, länge, länge.

Ha det gott!

Så kom hon hem, äntligen! En efterlängtad liten gul tjej klev orädd och nyfiken in i sitt nya hem, och gjorde sig genast hemmastad. Nike var skeptisk, och Dina rent av otrevlig, men det berörde inte Ayla, som snosade runt i lägenheten, och tog in sitt nya revir.   Nike tinade upp en aning under eftermiddagen, och kunde kanske tänka sig att ha lite dragkamp med den lilla. Dina spelar just nu oberörd, och låtsas som hon inte bryr sig alls. 

Natten blev lugnt, och den lilla sov djupt och gott, i sängen naturligtvis! Eftersom Dina krävde att få gå ut mitt i natten, och Ayla kunde passa på att kissa samtidigt, behövde vi inte gå upp förrän framåt sjutiden på morgonen. Det bådar gott...   

Idag har hon fått bekanta sig med den stora buren jag har i vardagsrummet. Min dag har gått åt till att tvätta, och när jag har sprungit ner i tvättstugan har Ayla fått vara i buren. Efter tre vändor kändes hon trygg där i, och låg lugnt och väntade när jag kom tillbaka! Duktig tjej! Hon fick också sitta själv i bilburen medan jag körde ett lydnadspass med Nike på klubben (Dina satt i en egen bur i baksätet, vågade inte riktigt lämna de två ensamma...), och även där var hon lugn och tyst. Duktiga Ayla!

I morgon åker vi upp till Dalarna. Det ska bli spännande att se hur hon reagerar på alla djur, kossorna och grisarna som finns i hägnen bredvid vår lilla husvagn. Hon är nog hur cool som helst!   

   Bus-Ayla!

  Finns det något vackrare?!

    Bollintresset finns  

      Sover sött och gott, i soffan så klart!

Ha det gott!

Tidigt i våras frågade min uppfödare Hanne mig om jag hade lust att följa med ner till Världsutställningen i Paris. Hon behövde inte truga, jag såg genast fram emot att få följa världsmästerskapen i lydnad på plats! Så i torsdags morse var det så dags. Jag hade fått med mig min syster, och vi reste tidigt, tidigt från Arlanda för att jag skulle kunna få en dags sightseeing i Paris. Eiffeltornet, Louvren, Notre Dame, allt hann vi se, fast en del på lite avstånd  . 

På fredagen for jag in till utställningen tillsammans med Hanne och Anna. Hanne skulle ställa sin fina minibullterrier Bacon. Under förmiddagen höll jag mest till vid lydnadsringen, som låg i bortre änden av den ena hallen. Miljön var ganska rörig, och ljudnivån hög. Hälften av lydnadsekipagen hade blivit lottade att göra sina program på fredagen, och resterande på lördagen. Utifrån dessa resultat avgjordes lagtävlingen, och de 20 bästa ekipagen gick vidare till söndagens individuella final. Sverige hade elva ekipage med, varav sex stycken ingick i det svenska laget. De fem reserverna fick alla möjlighet att tävla individuellt. På www.sbk.nu finns en detaljerad presentation av alla ekipage. 

Att få följa alla dessa svenska ekipage från läktaren var helt underbart spännande! Stolt kunde man visa upp LL-Sverige-loggan på tröjryggen när de svenska ekipagen gick in på planen, och professionellt och lugnt förde sina hundar genom den på många sätt påfrestande tävlingen. (Tävlingsoutfitten finns det dock en hel del att anmärka på...).

Lagtävlingen blev en rysare, och när Mona Kjernholm gått sin runda väntade både svenska och norska tävlande, ledare och hejarklackar nervöst på resultatet. För att Sverige skulle gå om Norge behövdes ett resultat på 270 poäng eller mer, ett poängtal som på en vanlig tävling inte är särskilt högt, men på ett mästerskap är det en prestation. Tillslut kom poängen upp, och Sverige kunde börja hoppas på seger! Ett finskt ekipage kunde hota det svenska jublet, men en missad vittring gjorde att Sverige tillslut stod som segrare!     

Sex svenska ekipage gick vidare till söndagens final, Lena med Tease, Maria med Ylle, Ditte med Abby, Nina med Skoj, Sofia med Tia och Mona med Marvin. Alla jobbade på fint, men både Maria, Ditte, Sofia och Mona fick några förargliga missar. Lena med Tease gjorde ett jättefint program och slutade på en sjätte plats. Nina med Skoj gick in och gjorde ett kanonfint program! Allt såg så lätt och enkelt ut! Länge ledde de, men fick se sig slagna av ett norskt ekipage, och slutade därmed på en silverplats! 

Lyckliga jag fick vara på plats när Sverige nådde sitt mål att bli bäst i världen, samt se en fenomenal uppvisning av Nina och Skoj! Vad mer kan man begära? Dessutom fick jag många idéer till min egen träning. Att få vara på plats, även utan hund, är en oslagbar erfarenhet att jobba utifrån.

Hannes Bacon slog alla andra minibullar på tassarna, och stod tillslut som Världsvinnare och BIR!! Stort grattis till er!

Idag har jag varit och hämtat den efterlängtade lilla gulia! Hon har acklimatiserat sig otroligt väl på bara några få timmar, och verkar helt oberörd av både ny miljö och andra hundar. Jag återkommer med en mer detaljerad uppdatering i morgon  

Ha det gott! 

I morgon flyttar Hertha hem till mor och far. Hon kommer att få det så bra där tillsammans med familjens två cavalierer, och jag kommer att träffa henne ofta eftersom vi bor nära varandra. Men det känns ändå lite vemodigt att lämna iväg en familjemedlem. (Jag skriver inte "lämna bort" eftersom det känns mer brutalt..)

Hertha är den snällaste tjej man kan tänka sig! Hon vill vara alla till lags och är alltid på gott humör. Hon älskar att sova på rygg, och att få gå i sin egen lilla värld på promenaderna. Hon är min lilla Fredinand  

Hemma hos mor och far kommer hon att få allas uppmärksamhet, och hon får vara i centrum. Det passar henne utmärkt! Tack för de här fem åren, mitt lilla hjärta!

I ett plötsligt infall gick jag in på Expert och köpte ett nytt objektiv till kameran! Det kändes i plånboken vill jag lova, men möjligheten att ta tydliga närbilder på VM:t i Paris får mig att le i alla fall.   

Jag testade mitt nyinköp under en härlig eftermiddag vid vattnet, så här kommer lite fler badbilder på min familj.  

Bara några dagar kvar till vår resa till Paris! Och om en dryg vecka finns den efterlängtade hos oss, Ayla! Spännande dagar ligger framför oss!

Ha det gott!