Träningen med Anne gav verkligen en sporre, och vi har tränat flera pass sedan dess. Jag har lagt upp inomhusträningen annorlunda; just nu inte så mycket fokus på helheten fjärren, istället inriktar jag mig på små detaljer som kommer att förbättre momentet. "Stilla" har hon verkligen förstått, och även backarörelsen därifrån har blivit mycket bättre.

Utomhus har vi tränat på som vanligt, igår på skolans parkering, idag på vändplanen hemma. Gårdagens träningspass kändes mer inspirerande, men det kanske berodde på att dagens avslutades med fortsatt tvekan vid inkallningens start. Jag blundar numera och kastar en boll bakåt en halv sekund efter kommando, detta för att inte bli påverkad av hur Nike reagerar. Jag avslutar också passet med en inkallning, och direkt skick på maten. Det fungerar bättre, så kanske ska jag hålla mig till den metoden. Det gäller att inte ha bråttom, vilket jag kan ha ibland... Annars var dagens pass mycket bra, så jag ska fokusera på det.

Tre dagar i rad har jag ridit extra på Blåkulla. Jag har hjälpt till med att sätta igång en häst som varit halt en längre tid. Nina, som hästen heter, har en speciell personlighet, liknar min Dina till viss del, och jag tycker hon är toppen. Hon är välutbildad och har tävlat dressyr på lite högre nivå, men hon är ett sto ut i hovspetsarna, och samarbetar inte gärna om hon inte känner ryttaren. En otroligt snygg häst när hon bär sig rätt och trampar på, men som lika gärna ställer sig i mitten av ridhuset, stampar med bakbenen, snärtar med svansen och pressar öronen bakåt. Då ser hon ut som en ilsken ko med en rygg som en hängmatta. Jag red alltid henne innan hon blev halt (hon var inte så populär), så det känns kul att få förtroendet att starta upp henne igen. Det handlar om skritt och trav på fyrkantsspåret, men det ger en del i alla fall. Jag har kunnat fokusera på min sits och mina händer, och dessutom jobba med formen på hästen. Igår kändes det riktigt bra de sista 10 minutrarna. Hon bar sig väl och trampade på ordentligt framåt, och jag kunde länga och korta henne nästan enbart med sitsen. Monica, min ridlärare, frågade om jag kunde flera dagar, men jag kan bara i morgon också. Synd, för det är kul och lärorikt. Om dagen bara hade flera timmar!

Idag är sista dagen på sportlovet. Känns lite tungt att börja jobba i morgon igen, speciellt när man vet att perioden som kommer innehåller omdömesskrivande och utvecklingssamtal, men lovet har känts långt och varit givande. Dessutom är det bara fyra veckor till påsklovet, så man har något att se fram emot. Då ska vi åka upp till Dalarna och åka skidor. Långfärd alltså.

Ha det gott!

Trots att snön ligger djup och termometern visar under noll, finns ändå en känsla av begynnande vår i luften. Fåglarna sjunger, dagarna är ljusa och solens strålar värmer både människa och mark. Meteorologerna lovar dessutom varmare dagar under kommande veckan, vi får hoppas att de har rätt.

Igår tränade vi för Anne, äntligen! Förra gången snöade ju inne, men den här gången var vädret snällare mot oss. Vi gick igenom alla moment utom gruppmomenten och hoppet, som gömt sig väl under all snö. Anne tyckte att det gått framåt för oss, och att vår plan som jag skrivit om här är fullt realistisk. Visst finns det mycket att jobba med; detaljer, attityd, stabilitet, explosivitet, men på det hela taget ser det bra ut. Jag går inte igenom allt vi pratade om här, men jag kommer nog berätta mer ingående undan för undan som vi tränar. Vi gick från träningen med många nya tankar och idéer.

Vi har redan nu börjat träna några av detaljerna, bland annat stabiliteten i stillastående. Jag behöver den i fjärren för att jobba med bakåtsättandet från stå, då hon blir lång i kroppen. När jag försöker gå emot henne för att få henne att tänka bakåt i sättandet rör hon sig när jag börjar röra mig, vilket gör det svårt för mig att hjälpa henne. Står jag för nära blir hon inte så lång i kroppen och problemet uppstår inte. Så nu tränar jag på att ställa henne, och sedan få henne att stå helt still medan jag rör mig mot henne, vid sidan av henne, runt henne. Det kommer även att hjälpa till när vi kommer till eliten och gå-runt-rutan. Det går snabbt framåt, och nu står hon helt still tills jag ger ett nytt kommando.

Vi tränar också på att hålla vittringspinnen i munnen utan att tugga på den, först bara i stillastående, sedan i en ingång till exempel. Hon fattar snabbt! Sedan gäller det bara att få in det i momentet.

Dina var hos veterinären i onsdags. Hennes öron har varit dåliga ett tag nu. Jag brukar kunna få dem okej igen, men den här gången har det bara blivit värre, därav veterinärbesöket. Dina var inte road, hon kan verkligen se ut som en stackars rädd liten vek hund  ! Vi som känner henne vet bättre...   Hur som helst, veterinären, som var samma som undersökte hennes överdrivna drickande, tittade ner i öronen, tog prover och kom fram till att det fanns massor med svamp i de små örongångarna  . Så nu har vi fått svampmedel att rensa öronen med, samt örondroppar mot bakterier. Vi fick även Malaseb att tvätta hennes tassar med liksom ett recept med kortisonlösning att smörja in tunt på tassarna. Förhoppningsvis kan det få stopp på hennes konstanta tuggande på fötterna.

På eftermiddagen passade jag på att ta kort på hundarna ute i rastgården. Solen sken och snön glittrade, och hundarna njöt av vårens eventuella ankomst.

Vänta, är det pitbullterrier i de här...?

Dina letar efter gömda skatter.

Hertha njuter!

Snygging!

Lämnar er med en bild på vackra tulpaner som jag fick av en elev..., eller kanske snarare en mamma;)

Ha det gott!              

Härliga sportlovet är inne på sin tredje dag, och jag känner hur livsandarna återkommer. Idag sov vi till sju, sovmorgon när man har tre hundar och två katter!

I måndags var jag och syster i olika centrum och shoppade. Min tandläkarräkning lämnade mycket att önska, men med en rotfyllning och tre lagningar (inte nya hål alltihop, så dåliga tänder har jag inte  !) blir det en del pengar, så helt logiskt tröstade jag mig med att shoppa  . Vi gjorde några fina fynd, och hade trevligt tillsammans.

Igår tränade jag Nike på City Gross' parkering. Vi länkade några moment, och det börjar kännas som vi går framåt. I morgon är det dags för träning hos Anne, vi får se vad hon har att säga.

Idag ska jag med Dina till veterinären. Hon är ett öronbarn, och den här gången har jag inte lyckats motverka problemen själv, så lite hårdare tag behövs nog.

På eftermiddagen ska jag träffa Mia med Pasco i Södertälje. Vi ska köra ett träningspass på Ica Maxi's parkering.

Ska försöka komma ihåg kameran när vi går på promenad idag, vädret är fantastiskt!

Ha det gott!

Idag har Nike dragit kedja igen, för första gången sedan olyckan. Trots att jag vet att vi jobbat upp musklerna och fått denna plan av en duktig sjukgymnast, känns det alltid lite nervöst med "första gången". Men hon drog som om hon aldrig gjort annat, det verkade som hon tyckte att bakom henne fanns bara fluglort att dra. Vi gick en kort promenad, ca 15 minuter, och tanken är att vi en gång om dagen ska göra det här. Det blir ett bra komplement till simningen.

Vi har tränat idag också. Jag åkte upp till klubben efter jobbet, och vi körde ff, inkallning, rutan och vittringen. FF gick som vanligt med ganska hög attityd, men jag försökte vara lugn i både röst och belöning. Jag belönade snabbt när hon gick med rätt tanke. Vi måste bara fortsätta nöta.

Inkallningen var också första gången, och med tanke på det gick det riktigt bra. Några problem från tidigare fanns kvar, att hon långsamt la sig ett par gånger i ställandet, och att hon vid två tillfällen tvekande vid hit-kommandot. Annars var det bra fart och snygga stopp.

Rutan gick jättebra! Jag hade gömt bollar bakom rutan på två ställen, och vid båda skicken sprang hon långt in i rutan. Härligt! Kanske har jag brutit igenom problemet. Vi får se nästa gång.

Vittringen gick också över förväntan. Jag planerar det så vid träning, att lägga vittringen sent när hon fått springa mycket och komma upp i varv, eftersom det oftast är så vid tävling. Vittringen kommer då näst sist, efter flera springmoment, och dessutom apporteringar, som hon verkligen går igång på. alltså tränar vi så också. Och idag klarade han absolut av att komma in i lugnet som behövs vid sorteringen. Hon sorterade utan problem och utan att vara på de andra pinnarna. Lycka, kallas det! Dessutom tränade jag enbart inkallning med pinne i munnen, för att jobba med tugget. Hon har inte mycket, men tillräckligt för att det ska bli avdrag. Hon fattade snabbt, så det ska nog gå.

Eftersom det är sportlov för mig nu, kan det bli en hel del träning den kommande veckan. Kanske kan vi börja länka lite.

Nu väntar en skön fredagkväll, med OS och godis!

Den här veckan blir det väldigt lite träning. Jag simmade med Nike i måndags, och i morgon är det dags igen. Kanske kan jag hinna slänga in ett kort träningspass innan, vi har en sen tid i morgon. Idag gjorde vi ett kort FF innan maten, och det fungerade som vanligt. Hon blir en aning hög i attityd till en början, och efter hand lugnar hon ned sig. Hon håller positionen ganska bra nu, även i den höga attityden.

Jag var hos tandläkaren och gjorde det sista för det här året. Eftersom jag gjort en rotfyllning, och lagat lite annat, hamnade räkningen på många pengar. Inte kul, men skönt att det är klart i alla fall. Jag ska fira med lösgodis i kväll...  

Min snälla syster ställer upp mycket den här veckan  . Igår tog hon ut mina hundar två gånger och gav dem mat, då jag skulle på utbildningskväll direkt efter jobbet. Och i morgon kommer hon hem på dagen och tar ut djuren, så att jag slipper gå hem på lunchen. Som tack får hon låna bilen, så hon kan åka med sin katt till veterinären för att ta bort stygnen från steriliseringen. Tjänster och gentjänster.

Utbildningskvällen bestod av bokpresentation, samt förhandsvisning av Shutter Island. Se den, den var grymt bra! Ingen må-bra-film, snarare tvärtom, men otroligt välspelad och snyggt fotat. Spänning från början till slut.

Godiset väntar!

Idag skulle vi tränat privat för Anne för första gången sedan olyckan, men det myckna snöandet och kylan har tvingat oss att skjuta upp träningen. Vi hade bestämt en tid redan om två veckor, så vi får hålla ut tills dess. Tråkigt förstås, vi behöver lite hjälp med rutan och att komma vidare med FF. Men vi får kämpa själva två veckor till.

För övrigt börjar jag bli riktigt trött på all denna snö ! Visst är det skönt att slippa smutsiga och grusiga hundar, ur vilkas päls man får plocka pinnar, bark, grässtrån och diverse ting, men nu får det räcka! Det är svårt att hitta någonstans att träna, och skogspromenader är stört omöjliga. Dessutom är det kallt, och vårt upplägg för platsliggningsträningen fungerar inte riktigt. Jag har inte hjärta att tvinga lilla svartan att ligga på marken i flera minuter i -10 grader. Platsliggningen ska uppfattas som något positivt för henne.

Hur som helst måste träningen fortsätta, och igår passade vi på att träna störning genom att förlägga passet på Ica Maxi's parkering, mitt i fredagsrusningen. Vi tränade FF, vittring och fjärr. Det är även bra träning för mig, att utsätta mig för att människor stannar upp och tittar, ibland kritiskt, ibland förundrat. Vi ska gå in i vår bubbla, och det fungerade bra igår. FF var jag riktigt nöjd med, hon jobbade för att vara i rätt position. Människor störde henne inte särskilt mycket, men hon funderade lite över varför vi gick mot kundvagnar och snöhögar. Med Nike gäller det att uppmuntra henne vid dessa tillfällen, inte avbryta eller fela henne. Hon behöver peppas, så att hon nästa gång litar helt på att jag tar hand om situationen.

Vittringen var hon het på, och tog fel pinne vid ett tillfälle. Jag måste påminna mig själv att jobba med detta moment ofta. Nu kanske man skulle kunna "gömma" dem lite i snön, så att hon verkligen måste använda näsan.

Fjärren var fantastiskt bra! Jag stod ca 10 m bort, och fick ge dubbelkommando på ställandena, men det berodde på att jag var var lite otydlig. Hon gjorde alla skiften utan att flytta fram en enda centimeter, härligt  ! Så efter sista skiftet skickade jag henne på slutbelöningen, maten! Kanske får det bli en parkering även idag. Det är ju dessa som plogas först...

Nästa vecka ska vi börja med kedjedrag igen, samtidigt som vi fortsätter simma. Kanske får vi köpa ytterligare ett 10-gångerskort, med denna väderlek lär inte sjöarna vara simbara förrän till midsommar...

Ha det gott!

Det har varit ett par hektiska dagar, med simning, träning och kurs. Nu är det söndagkväll, och lugnet breder ut sig.

I torsdags simmade jag med Nike själv för första gången. Det gick ganska bra, även om jag blir nästan lika blöt som Nike  ! Jag hittade en bra teknik för att få henne till en rytmisk simning mot slutet, så jag ska använda mig av den i morgon, när det är dags för nästa simning.

På fredagseftermiddagen åkte jag upp till HBK och tränade. För första gången sedan olyckan gjorde jag en apportering, metallen. Jag var lite orolig eftersom vi tidigare jobbat hårt med snygga gripanden, och kanske skulle dessa kunna falla bort ur lilla hundens tankar efter så långt uppehåll? Men de satt som en smäck! Så snygga gripanden så att jag nästan blev tårögd! Tyvärr visade hon inte riktigt upp dem på kursen med Anne, men jag såg att dem!

Vi har satsat hårt på träningen med platsliggning och hakan i backen. Nästan varje kväll går vi ut utanför huset och gör en platsliggning. Belöningen är maten, och det har gett resultat. Ikväll kunde hon ligga två minuter, även om jag fick lägga om henne ett par gånger då hon lyfte på huvudet när folk gick förbi. Jättebra träning!

Nu är det matdags för mig, korv och makaroner!

Hur många leksaker kan Nike få in i munnen samtidigt som hon simmar? Om du gissade tre, så hade du rätt! Dessutom är hon fenomenal på att leta efter dem under vattnet. Inga rädslor här inte! Nästa gång ska jag simma henne själv, det blir intressant...