I fredags eftermiddag var det dags för vår första riktiga elittävling. Vi tävlade ju i januari i Värnamo på talangtävlingen, men eftersom jag redan innan bestämt att bryta efter halva tävlingen kändes den inte riktigt riktig. Den här gången var det Stockholm Södra som gällde, och trots att vi ofta är där och tränar har jag aldrig tävlat där med någon av mina hundar. 

Vid lottningen var jag först ut, och jag drog också nummer 1. Jag hade gärna fått nummer 2, men att vara först stör inte mig särskilt mycket, speciellt inte när det är så pass många startande att det blir två grupper vid gruppmomenten. 

Vid ingången på planen för just gruppmomenten kändes Nike inte alls med mig, hon var ofokuserad och tittade sig runt överallt utom på mig. När jag lämnade henne på sittandet kändes det dock bra, hon satt stabilt och lugnt. När vi återvände tyckte jag att hon satt precis som jag lämnat henne, och vi belönades med en 10:a. Dags för den förhatliga platsliggningen så... Jag har velat så mycket i just det momentet; ska hon ha hakan i backen eller inte? Ska hon lägga ner hakan direkt i nedläggandet, eller först ligga vanligt och sedan kommendera ner hakan? Under våren har jag i alla fall bestämt mig för att hon ska ha hakan i backen, och nu ville jag se hur långt vi kommit i den träningen. Ett problem har varit att hon gärna lägger ner hakan över ena frambenet först, men att hon sedan flyttar hakan när jag går, så jag har försökt vara konsekvent i att hon redan från början lägger ner hakan mellan sina framben. Vid nedläggandet på tävlingen visade det sig ha gett resultat, och hakan låg fint rakt fram. Fyra minuter är lång tid, men tillslut blev vi tillbakaropade, och till min glädje låg hon fortfarande med hakan så som jag lämnat henne!   Jubel i min mage är en bra beskrivning på hur jag kände när jag såg henne, och även här belönades vi med en 10:a!

Seda var det bara att lämna planen, belöna och ladda om. Nu kändes hon lite mer på G, och vi kunde förbereda bra. Kom dock på dagen efter att jag glömde en detalj i vår förberedelse, koncentrationsövningen! Korkade jag, måste jag minnas till nästa gång!

FF kändes hyfsat, hon hade en hel del blicksläpp, men positionen och aktivitetsnivån var bra. Några sneda sättanden, men annars okej. Gå-runt-rutan kändes riktigt bra, hon var aktiv hela tiden, och gjorde bra skiften. Eftersom hon stod på sättandet i Värnamo, och har haft en tendens att göra så på sistone, var jag lite nervös för det skiftet, men hon gjorde som hon skulle. Inkallningen var okej, inte toppfart, men jämnt på alla sträckor. Något sent ställande, och lite långsamt läggande, men okej. Rutan missade vi också i Värnamo, så även den skapade lite nervositet hos mig. Dessutom var jag osäker på om hon sett rutan när jag förberedde henne för momentet. Men hon sprang bra ut till konen, och sedan hade hon full koll på rutan. Det fanns inga tendenser till att stanna grunt, eller att stanna själv, eller att lägga sig innan kommando, utan hon gjorde allt som hon skulle, härligt!

Sedan var det dir appen. Långsam galopp ut till konen, och jag ställde henne en aning tidigt då jag var rädd att hon skulle stanna själv. När jag sedan skickade henne hade hon mittenapporten i blickfånget, och det var kört. Jag kunde inte stoppa henne och nollan var ett faktum. Därefter följde vittringen, och även här blev det noll, då hon valde fel pinne. Efter det kom hopp-apporten, och förutom en något orolig start (hon var på väg att tjuva) var den bra. Sist ut var så fjärren, och när jag såg att första skiftet var sitt dalade modet. Hon låste sig som hon gjort på träning, och under hela momentet fick jag henne bara till två olika skiften. Dessa var dock riktigt snygga  ! 

Hur som helst var jag ganska nöjd med vår tävling. Det fanns en hel del guldkorn att ta vara på, och annat som jag fick med mig att jobba med till nästa tävling. Jag vill också tacka alla fina människor som kom för att heja på oss (Lotta, Sandra, Camilla bland andra)! Ni är underbara!  

På lördagen träffade vi Camilla och Tista på Haninge BK, och vi jobba på de moment som vi nollade dagen innan. I dir appen utmanade vi Nike genom att låta mittenapporten vara synlig, medan de yttre gömdes i högt gräs. Till en början gick hon på mitten, men sedan fick hon in sina fina bågar som hon haft tidigare. Vi behöver jobba på det här, helt enkelt. Vittringen gick utan problem, så vi länkade den med hopp-apporten, även då utan problem. Sedan avslutade vi med fjärren där jag gick ut på riktigt långt avstånd, ca 18-19 meter. Någon gång fick jag ge dubbelkommando, men de flesta gånger följde hon mina instruktioner utan tvekan. Överträning blir viktigt här, tror jag.

På kvällen ringde Hanne uppföderskan och berättade att det eventuellt fötts en foxröd tik i Hayleys kull! Ville jag ha den? Oj, vad svårt det blev! Jag hade inte tänkt mig en valp nu till sommaren, men ju mer jag tänkte på det desto mer sugen blev jag  ! Några timmar senare hörde jag åter av Hanne, som då talade om att den inte var foxröd, men djupt gul. Ville jag ändå ha henne? Efter mycket funderande, resonerande, planerande och grubblande har jag nu bestämt mig för att det nog blir en gul syster till den vackra svarta!  Valp i sommar, alltså! Oj, oj, oj! Jag återkommer med mer information senare ! 

Nu är vi trötta, men nöjda efter en händelserik helg, och sängen kallar. Ha det gott!