Den nya bloggen är nu uppstartad, även om jag då och då går in och redigerar utseende och dyl.    Inom en snar framtid kommer jag alltså att stänga ner den här bloggen. 

Den nya adressen är: www.aylanike.wordpress.com

Titta gärna in redan nu och lämna en kommentar!

Ha det gott!

Efter en vecka i Dalarnas avkopplande värld åkte vi hemåt igen i lördags. På söndagen var vi inbjudna till en träningstävling, och lilla gula skulle få ta sig igenom en hel tvåa. Lite nervöst var det eftersom vi inte tränat något alls under våra dagar på landet. Vi har istället jobbat mycket med fysen, hundarna har fått dra kedja, springa bedvid när jag cyklat, gått mycket i mossa och snår och sprungit i branta backar. 

Utöver det har de mest strosat runt, slappat, tuggat pinnar, lekt och njutit av semester även de   

Träningstävlingen gick dock fantastiskt bra! Ayla hade genom hela programmet fin attityd och snygga detaljer, så vi är nog redo för tävling trots allt! Platsliggningen gick också mycket bra. Hon fick ligga mellan för henne okända hundar, och hon låg lugnt och tryggt med hakan i backen. Jag har än så länge bara tränat hakan i backen som detalj utanför själva momentet, men jag tror att hon själv föredrar att ha det så platsliggningen och därför själv sätter samman de två. Det kommer att göra allt så mycket lättare. 

Nike agerade statist för andra hundar i både sittande i grupp och platsliggning, och därmed fick vi träna på uppsättanden, jättebra! Vi har inte kommit hela vägen än, men bra mycket längre än vi tidigare gjort. Nu sätter hon sig på första kommandot, även om det inte är så snabbt och inte alltid helt upp i position. Bra att se att den senaste träningen gett resultat.

Idag skulle vi tränat med Camilla, men regnet öser ner och det blåser, så vi fegade ur.   Vi behöver visserligen träna i regn, men vi kanske ska börja i någorlunda sansade former...

Istället jobbade vi med detaljer inne. Ayla har nu verkligen börjat förstå konceptet i vittringsträningen, med att trycka näsan i den plastburk med min pinne i, hon går inte längre vidare till nästa om hon inte får direkt uppmuntran. Nu trycker hon istället näsan ännu djupare i hålet samtidigt som hon tittar uppfodrande på mig med minen: "Det är den här, jag lovar!" Nu kanske vi kan börja ta träningen med oss ut. Fjärren fortsätter vi jobba med, liksom hakan i backen.

Nike fick lite fjärrträning och uppsättanden. Hennes fjärr har länge varit bra, och då har jag blivit lite slentrian i träningen, vilket i sin tur lett till att den blivit sämre igen. Bara att ta tag i igen alltså... 

I eftermiddag får det nog bli lite jaktträning, där skapar regnet inga hinder   

Ha det gott!

De senaste veckorna har varit fullspäckade, både under veckodagarna och helgerna, därav det klena bloggandet. Jag funderar också på att byta blogg, eventuellt till wordpress, men jag återkommer om det.

Här kommer i alla fall en kort sammanfattning av händelser sedan sist.

Andra veckan i juni stoppade jag in Ayla och Nike i bilen och for till bästa Johanna, för jaktinspiration. Tyvärr glömde jag kameran hemma, och Johanna hade inte fått sin än, så det får bli enbart ord som representerar våra upplevelser. 

På lördagsmorgonen for vi till Hudiksvall för att kolla in unghundsderbyt. Det var lite svårt att se allt, men den sista stationen var på ett kalhygge och var lätt att följa från sidan. Klurigheten här låg i att markeringen hamnade bakom två nedfallna träd, och många hundar hade svårt med avståndet. Intressant att se, och ett bra tips på träning. Jag köpte mig min efterlängtade picking-up vest, så nu jäklar blir det bra träning framöver!  

Efter lunch åkte vi till Alfta för att träna jakt med otroligt duktiga Alf och Malin. Nike var först ut, och hon jobbade riktigt bra. Vi började med ett sök, och fortsatte med dirigeringar. Inget var för krånligt för min lilla svarta! (För övrigt den enda tiken bland massa hanar..) Superfokuserad, lugn, stadig och kontrollerad. Härligt!

Vi sov över, och på morgonen var det Aylas tur. För henne handlade det mest om passivitetsträning, samt hålla dummyn i munnen medan det pågår massa annat runt omkring. Efter en stund gick det riktigt bra, och även om vi inte gjorde några "riktiga" övningar var jag otroligt nöjd med vår träning. Vi avslutade med vattenapportering, och då fick Nike komma ut igen. Lite klurigt blev det nu för henne, då dummyn hamnade på andra sidan en å, och hon skulle både upp på den sidan, och sedan tillbaka genom vattnet. Men efter lite klurande lyckades hon lösa uppgiften. Fina avlämningar långt upp på land hade hon också! Stolt matte, och hemfärden kändes lekande lätt!

Veckan som följde var tung på många sätt, slutvecka på jobbet och ovanligt många av de allra bästa kollegorna valde att sluta just nu, för att söka nya utmaningar på andra skolor. Några har visserligen tjänstledigt, men jag är tveksam till om de återkommer. Många tårar och jobbiga avsked alltså   

På fredagen styrde vi hur som helst återigen till Johanna, och årets SM i lydnad, som avgjordes i Borlänge. Lördagen bjöd tyvärr på regn från första till sista hund, och vi hukade oss under paraplyer och parasoll. Många duktiga ekipage tog sig till finalen trots allt. Under söndagen slapp vi, med ett kort undantag, regnet, och det var riktigt bra hundtävlarväder. Maria med Ylle hade under kvalet samlat ihop riktigt många poäng, och ledde klart. Även finalpasset var riktigt snyggt, och de stod tillslut som vinnare, för andra året i rad! Vilken bedrift!

Lanstället i Våmhus utanför Mora hägrade, och innan prisutdelningen for vi med röda faran mot husvagn och lata dagar. Hundarna, liksom jag, njuter varje sekund av friheten, vyerna, luften och aktivieterna. Varje dag går vi ner till ån som rinner nedanför åsen, och hundarna får bada och leka så länge de orkar. Dina strosar mest runt ivattenbrynet, medan labradårerna outtröttligt simmar, leker, skojbråkar och tuggar pinnar.

Vi cyklar också varje kväll, och dårarna får dra kedja under en promenad per dag. Ayla är ytterst tveksam till kedjan, men hon brukar släppa sina hang-ups ganska snabbt. 

På lördag far vi hemåt igen, men redan en dryg vecka senare är vi tillbaka. Innan dess ska vi hinna med en helgkurs för Ditte och Heléne, ska bli riktigt skoj! Jag har aldrig tränat för någon av dem, men Ditte känner jag lite. Extra kul att hon också har en jaktlabbe!

Ha det gott!

Aylas apporteringsträning ger verkligen snabba resultat! På bara ett fåtal gånger har hon gått från att släppa dummyn halvvägs in till att snabbt komma ända fram till mig, slänga in rumpan vid min sida och sitta som ett ljus med dummyn i ett stadigt grepp i munnen! Hon var tidigare inte heller särskilt intresserad av de dummys hon hittade i t ex ett sök, hon markerade dem snabbt, men fortsatte sedan söka vidare. Nu dyker hon genast på den dummy hon hittar, och vänder in med den på direkten. Lycka!

Ayla är en hund som behöver tydliga förklaringar och mycket stöttning. Om hon inte förstår meningen med det som ska göras utför hon inte aktiviteten. Man får inte brusa upp, eller tvinga henne till något. Ofta får jag en känsla av att hon tänker mycket. Med dummisarna upptäckte jag att bara för att hon hämtat in EN dummy betydde inte det att hon hade knäckt koden med apporteringen. Nästa dummy kunde ignoreras, eftersom den såg annorlunda ut och var utlagd på ett annat sätt. Men det krävdes bara ytterligare ett par förklaringar så klarnade bilden för henne, och hon fick grepp om vad jag önskade av henne. Genast började hon uppskatta aktiviteten mycket mer.

På fredag åker vi upp till Johanna och Hank, och på lördagen väntar privatträning i just jakt! Det ska bli spännande att se vad hon kan prestera då!

Ha det gott!

Äntligen är de sista inlämningsuppgifterna rättade och betygen satta! Sista veckan har varit helt galen, och varje kväll har ägnats åt ett par timmars läsande och rättande! Nu blir det lugnare de sista veckorna fram till det hägrande sommarlovet!

Hundarnas träning har fått lida lite eftersom tiden inte räckt till allt, men lite vila skadar inte.  Några korta pass hanns dock med i veckan, och under helgen har vi fått till både lydnadsträning och apporteringsträning. 

Igår, lördag, var jag och Ayla på vattenapporteringskurs, ordnad av klubben. Vädergudarna var verkligen emot oss, och trots underställ, mössa och vantar frös jag ordentligt när vi efter tre timmar kunde sätta oss i bilarna och dra på värmen. Kursen var givande på många vis, och jag fick en del idéer om hur jag ska fortsätta min apporteringsträning med Ayla. Hon är inte lika spontan som Nike, men kommer nog bli lättare att dirigera och samarbeta med ute i markerna.

Men för att komma dit behöver jag en plan, och redan idag satte vi igång. Många fina skick fick vi till, både korta linjetag och minnesmarkeringar. Hon håller dummyn bra, och eftersom hon har fina ingångar i lydnaden var det lätt att applicera dem även i jaktträningen. Nu ska vi verkligen fortsätta regelbundet, så att hon får en vana i apporteringen. Redan nästa helg är det dags att åka till fina Johanna för privatträning i Dalaskogarna! Kanske hinner vi få en titt på unghundsderbyt också!

Ha det gott!  

Det ryktas om att det underbara vädret är på väg att ersättas med en kallfront, så dagen handlade om att ta vara på sol och värme.

Vi började med lydnadsträning på Åby ängar. Nike behöver tränas i olika miljöer, speciellt där ytorna är stora och öppna, något som kan störa henne enormt. Hon går in lite i apporteringsarbete, och vill ha koll på fåglar och prassel istället för att fokusera på mig. Idag blev det inte alls så. Hon gick in på planen med superfokus, och gjorde ett snyggt ff. Skönt! Vi började med lite detaljträning, och fortsatte med en länkning av tre moment. Viljan och koncentrationen var helt rätt idag, så det var en glad matte som kunde belöna stort och gott!

Ayla fick jobba med tt längre ff, vilket inte var något problem. Jag försöker redan nu få henne uthållig i ff, och även lägga in detaljer från eliten eftersom hon har lätt för just det här momentet. Att vinkla i språng och långsam marsch är inte alls krångligt, tycker Ayla, liksom vändningar på stället. Det enda vi inte har lagt in är stegförflyttningar åt vänster och bakåt. 

Rutan, apportering, fjärr och inkallning var också med på agendan. Jag ville kolla lite hur hon orkade jobba i värmen, men hon verkade inte påverkad alls. Även det riktigt skönt.

Innan vi lämnade ängarna fick Nike göra en ruta,  och den fixade hon galant. 

Sedan åkte vi vidare till sjön Öran för att njuta av solen och vattnet, men också för att träna intervaller i simningen. Jag lät dem jobba med 2 x 10 minuter snabba intervaller med några sekunders andhämtning innan varje skick. Både Ayla och Nike krigade på ordentligt, och det blev riktigt bra fysträning. 

Dina njöt också av att vara få gå omkring i vattenkanten och skrota. Idag är det sista tillfället på freestylekursen för stjärnan. 

På vägen tillbaka till bilen lyckades vi undvika att trampa på en huggis, som slingrade sig över stigen och in i buskaget...

Lite bilder från dagen:

Ha det gott!  

En intensiv dag går mot sitt slut. Jag debuterade som tävlingsledare på förmiddagen, för lydnadens klass 1. Några små missar vid lottningen och prisutdelningen blev det, men annars gick det bra. Vi hade 9 tävlanden, ett ganska bra antal vid en debut  .

På eftermiddagen skulle vi själva tävla i eliten. Vi vann tävlingen förra året, och hade därför ett vandringspris att försvara. Den här veckan har dock varit tung på många sätt, och jag kände mig inte speciellt taggad för tävling. Kan ärligt säga att inte minsta nervositet infann sig, något som jag inte tycker är ett gott tecken.

Vid sittande i grupp beordras vi efter en stund i gömman fram igen, och när vi kommer ut på planen ser vi att en hund har gått fram till en annan och utmanar denne. När de ser oss komma fram släpper stelheten hos dem, och slagsmålet är ett faktum. Nike är oerhört stabil i just sittandet, och har nog inte ens lagt märke till situationen, men när tumultet uppstår reagerar hon. Jag ropar in henne till mig, och hon kommer, mest förvånad tror jag. Medan man särar på slagskämparna klappar jag om Nike, och pratar uppmuntrande med henne. Jag känner direkt att hon inte har tagit åt sig alls av händelsen, och är inte orolig för att göra om momentet. Vi får dock gå av planen allihopa, och ta en kort paus innan vi fortsätter. Man flyttar även linjen vi sitter på en aning, så att alla hundar får en ny utgångsposition. Det var klokt gjort tycker jag. Den hund som gått upp får naturligtvis inte vara med, utan stängs av under resten av tävlingen, och rapporteras sedan. 

Nike fixar både sittandet och platsliggningen galant, men vårt problem med uppsättandet förtsätter. Tre dk:n krävdes, och betyget blir därefter.

Resten av tävlingen är både upp och ner. Vi bryter vår trend, där vi haft svårt att hitta fokus direkt vi kommit in på planen, och varit tvungna att jobba oss upp. Idag gick de första momenten bäst. Vid rutskicket stannar hon inte i rutan, trots ett tydligt kommando från mig. Efter lite dirigering kommer hon dock in. Dir appen var klurig, i högt gräs med maskrosor. Nike går direkt mot en apport istället för konen, och efter omdirigeringen blir hon lite ställd, vilket gör att hon sedan går på mitten. Vid hoppet blir det tydligt att vi nästan bara tränar med den nordiska apporten, hon flamsar en del med metallen vid upptaget, Måste köpa in en "vanlig" metallapport helt enkelt! Sedan slår hon dessutom i hoppet på vägen tillbaka. I vittringen går hon över pinnarna flera gånger, och markerar ingen. Sedan flyer hon ut och börjar nosa bortanför pinnarna. Hon går ur arbete helt enkelt. Fjärren blir dock jättefin, men även här krävs flera dk:n vid uppsättandet. Poängen blev så klart inte alls något att hurra för, men det finns ändå glädjeämnen att ta med sig, icke att förglömma.

Jag måste också fundera över vår uthållighetsträning, som egentligen befinner sig på noll. Det har varit svårt att få till bra fysträning i form av uthållighet när man har en unghund att ta hänsyn till och inte har tid riktigt att jobba med dem separat. Men nu måste vi verkligen ta itu med det, och vi började redan idag på eftermiddagen, genom apporteringsträning. Jag la ut ett sök med sex dummies, och innan Nike fick ta dem gjorde vi två långa linjer med fem dummies i varje. Eftersom Nike verkligen älskar jaktträningen tar hon i fullt i dessa skick, och de blir bra intervallträning, med några sekunders återhämntning mellan skicken. Vid nionde skicket märktes att konditionen inte är den bästa, och att värmen under dagen gjort sitt, det var tungt för henne. Men hon fortsatte, kämpade väl och tog i det bästa hon kunde. Det gällde även söket, där hon jobbade snabbt, och sprang fullt ut hela tiden. Så från och med nu blir det mycket liknande träning, samt en del cykling. Vi kan också börja jobba med intervallträning i simningen, då sjön blivit tillräckligt varm. Varje vecka ska innehålla alla dessa träningsformer, gärna flertalet gånger. 

Jag ska också jobba lite annorlunda med uppsättandena. Eftersom hon låser sig fullkomligt på en lydnadsplan, eller i lydnadssammanhang, har jag tänkt mig att träna detta vid andra tillfällen, t ex på promenad eller i skogen innan vi börjar med apporteringsträningen. Där blir belöningen att få gå på ett linjetag eller en markering. Förhoppningsvis kan vi hitta några nycklar. 

Många tankar, funderingar och idéer, vilket är spännande del av tävlandet!

Ha det gott!

Trötta hundar sover bredvid mig efter en eftermiddag med träning och simning i sjön. Så härligt att sommaren verkar vara på gång på allvar! Ayla ville först inte komma upp ur böljorna, utan simmade runt i cirklar. 

"Kasta bollen!"

Är det en säl? Nej, det är bara Ayla som dyker efter bollen.

Ha det gott!